I början av 50-talet avlider Uno Särnmark och hans bror Folke tar vid. Några år senare kontaktas Folke av en tidigare anställd, Stellan Fägersten, som vistats i USA där man börjat bygga fritidsbåtar i plast. Särnmark beslutar sig för att satsa på båttillverkningen, och den första båten kom ut från fabrik 1956. Sweet Sixteen köptes med formar, mallar och tillverkningsrätt från USA där båten tillverkats i fem år. Tyvärr hade båten bedrövliga sjöegenskaper, det åtgärdades dock ganska omgående med lite mer V-botten, mindre köl samt rännor i botten. Båten som ursprungligen ritats av Charles Underwood tillverkades i 200 exemplar mellan 1956-1961. Sweet Sixteen var en av sveriges allra första serietillverkade plastbåtar.
Canberran var efterföljaren till Sweet Sixteen, men i en tid då plast var på modet blev Canberran aldrig någon succe med sitt tjusiga trädäck. Canberran och Sweet Sixteen är nära besläktade. När man gjorde Canberran tog man helt enkelt skrovet från SS, gav det högre fribord, 10 graders V-botten och steglister. Canberran tillverkades i 150 exemplar mellan 1964-1968.
Marieholm tillverkade långt fler modeller innan konkursen var ett faktum. Några av de mest kända är Halvor Rosenbaums Concorde och Tord Sundéns Folkbåt, senare kallad IF-båten. Folkbåten hade tidigare gjorts i trä, men nu kände Tord att det var dags för en version i plast. Han kontaktade flera tillverkare, men det blev Marieholm som fick tillverkningen. Den Internationella Folkbåten blev Marieholms största succé tillverkades i mer än 3500 exemplar, varav de flesta gick på export.
Till slut hann verkligheten ikapp Marieholm, och troligtvis pga oljekrisen 1973 sålde man sedan hela företaget till Rederi AB Transatlantic. Segelbåtarna fortsatte att säljas, men lagret av motorbåtar bara växte och växte. Hösten 1975 tillsattes Clas-Åke Nygren som VD, och 1977 meddelades att Mariehom skulle gå ihop med Albin Marin och Shipman. Detta visade sig bli dödsstöten för Marieholm. Hela tillverkingen flyttades till Albins jättefabrik i Kristinehamn. En grupp uppsagda vid Marieholm ville hyra lokalerna av Albin Marin för att fortsätta tillverkningen av IF-båten. Detta ville dock inte Albin, utan det dröjde ända fram till Albin Marins konkurs innan tillverkningen av segelbåtar kunde återupptas i Marieholms Bruk.